Idag var nog kroppen lite trött då jag gav mej iväg på ett lugnt skate-pass vid Östanpå. Ett alldeles tydligt tecken på att jag inte är hundra procent pigg är att jag börjar fokusera på fel saker.
Negativa saker som att spåren inte är uppdragna och pistade vilket leder till att då man glider ut i skate-skäret och ska trycka i för att få med sig fart så sjunker man bara ner i snön och tappar fart. Eller negativa saker som att det fortfarande är en massa skräp från träden i spåren efter stormen i fredags. Eller negativa saker som att det är kallt och att alla kläder man har på sig gör att det känns rätt bökigt.
Första femman gick jag på sådär och var en alldeles surmulen gumma. Sen tänkte jag att nu får jag fasen ta och skärpa mej, jag som längtat efter vinter och snö i en evighet och nu äntligen kan skida! Jag som har en karl som ger mej tid och förståelse för att jag vill träna! Jag som faktiskt är frisk och kan träna! Vad fasen är jag sur över???
Så då jag skidat 1-mil hade jag svängt mitt negativa tankemönster och var en glad gumma som njöt av sin träning igen. Benen kändes piggare och kroppen mer med på noterna för varje kilometer efter milen, men efter 1h 10 minuter och 15 kalla kilometrar bestämde jag mej för att ge mej för idag. Jag är rädd om mina luftrör och speciellt eftersom de blivit mer känsliga med åren. -12 grader kändes mer än -12 grader idag, kanske för att vi inte haft så mycket köld än i vinter och man är ovan?
2 kommentarer:
Kände mej oxå neggo igår när jag var ute och sprang i vårsolen. Blev akut kissnödig och blev sur för det. Sen när jag tog mej sammen och fokuserade på annat så dog Ipoden. Sen började pulsklockan krångla och allt blev en sörja. Haha. Men men.
asch då, nå sådär känns det säkert för de flesta av oss ibland! Bättre känsla nästa gång! :) Men "vårsolen" ??? :)
Skicka en kommentar